ericamathildalinnea

Jag följer en sida på facebook som heter Hilarious texts så jag tänkte dela med mig av ett:)

 

Det har varit två grymma dagar i Stockholm och med en galet häftig konsert!
Swedish house mafia´s one last tour!

Jag och julia

För några veckor sen upptäckte min bror att vår ena katt Doris tand inte var riktigt som den skulle. Idag fick jag de bevisat på bild;)

Pappa som visste att jag skulle komma hem hämtade mig på flygplatsen. Honom hade jag ju träffat för 4,5 månader sen så de kändes som om de var igår. Konstigt de där. Det var i och för sig bara fem månader mellan jag åkte och han hälsade på i Australien men då kändes de mer konstigt för då var han i "min värld".

 

Vi styrde bilen mot Falköping och påvägen hem så stannade vi hos farmor och farfar, som inte hade en aning om att jag var hemma. Jag satt och gömde mig bakom buskarna utanför deras hus medans pappa gick in och sa att han hade en present till dom som han skulle hämta i bilen. Sen kliver jag in i trädgåden och deras hakor föll nästan ner till backen och tillbaka kan jag säga. haha.

Sen blev de dusch osv medans mamma fortfarande jobbade.

 

Sen var de dags för den stora överraskningen:

Pappa hade ringt mamma tidiagre i veckan och sagt att jag hade skickat hem paket till mamma, pappa och syskonen som jag ville att dom skulle öppna tillsammans. Så pappa sa att han kunde komma förbi med paketet på torsdagen.

Jag hoppar ur bilen bakom en byggnad vi har i trädgården. Pappa gick in och det var dags att öppna presenten som inte ens fanns. Så vi hade lagt i ett usb minne för att låtsas att de var något på det. Sen hade jag skrivit en lapp om att dom skulle ringa mig innan dom kollade på usb minnet.

Dom ringde upp och mamma säger - är de inte sent hos dig nu?

-Jo men jag ska snart sova så de är ingen fara säger jag. Men de är en sak jag måste berätta först. Jag skulle ju hem i februari men de har blivit lite ändringar..

mamma- jaha..? lät lite orolig sådär.

Och under tiden vi har pratar har jag smygit mig fram närmare huset.

Jag öppnar dörren och kliver in i köket och säger: Jag är här nu!

 

Det blev så jäkla bra och jag kunde inte annat än att skratta medans mamma och min syster började gråta och mamma fattade absolut ingenting. Min bror såg helt förvirrad ut och pappa stod och flinade i bakgrunden också.

Jag försökte filma deras miner men det blev ingen bra, jag var på något konstigt sätt nervös så jag skakade när jag såg familjen så de blev bra hackigt och sådär.

Men jag kan säga att ni borde verkligen överraska någon så någon gång. Det är så otroligt kul att se deras chock. Man ser riktigt hur dom försöker förstå att man står där men dom gör inte ritkgit de. haha

 

Tack till alla i Australien som höll de hemligt och till er här hemma som visste om det också!

 

Ja men hur kändes de nu att säga hejdå, och hur gick de till..

Jag hade svårt att föreställa mig att jag skulle hem när de väl började närma sig. Dels för att de hände så mycket sista veckan, hejdå fest, the gold coast, hejdå middag med familjen, sen med vänner osv. Men det märktes på stämningen att något var på gång, och lille Findlay som inte riktigt fattar att jag faktiskt inte kommer bo med dom igen var mer fast vid mig än vanligt. Han ville helst vara med mig hela tiden, gjorde presenter, ville att jag skulle läsa godnatt sagor för honom, han ville alltid att jag skulle bestämma vad familjen skulle göra, vilket tv program vi skulle se på osv.

Allra sista kvällen så var jag med familjen och vi åt tillsammans och bara umgicks, Findlay ordnade ett "goodbye-party" i sitt sovrum för mig, sötungen. Sen när vi kollade lite på tv innan vi skulle sova så ville han att vi alla skulle sitta i samma soffa och mysa, han fick som han ville och jag kan säga att vi satt mer eller mindre på varandra. haha. Han var nöjd och glad i alla fall:)

 

Eftersom jag inte planet gick förens vid 4pm så hade jag en halv dag att spendera innan vi åkte till flygplatsen och de måste jag säga var nästan jobbigt. Man gick liksom bara och väntade på att de skulle bli jobbigt. Jag lämnade Finnie på skolan en stund, åkte hem och duschade och fixade mig, åt brunch med pappan på ett café och sen satt vi och tjötade om livet och om framtiden. Och han hade faktiskt mycket bra att säga. Han är ju själv en person som har rest mycket och bott i andra länder så han hade mycket bra att säga. Runt kom hem runt lunch igen, hon hade blivit inringd till ett möte hon var tvungen att gå på så hon var inte så glad att hon inte kunde vara hemma hela dagen. Men vi hämtade upp Finnie tillsammans och stötte på min bästaste svensk där borta, Terese så jag fick säga hejdå till henne en gång till och sen åkte vi till flygplatsen.

Jag hade inte fattat att jag skulle hem ens när vi var på flyget. Kändes som alla andra gånger när vi var där och vi skulle åka någonstans tillsammans hela familjen..

 

Det blev många kramar hit och dit och vi sa att de var inget hejdå utan vi ses snart igen. Och förhoppningsvis så kommer dom till Sverige nästa vinter, som jag ser fram emot så otroligt mycket.

Men när min lille pojk kommer fram och kramar mig och viskar, I love you Erica då brast de för mig. Men jag torkade bort tårarna och så var de dags att gå. Tror de är först nu när allt har börjat lugna sig här hemma som jag själv inser att jag faktiskt lämnat mitt hem och mitt liv där borta och de börjar kännas jobbigt.

 

Jag får ofta höra "kännns det inte jobbigt att lämna Oz nu när de är varmt där och kallt i Sverige". Och jo de är klart att de är trist men de som är jobbigt är ju att man har lämnat sitt liv som man har haft senaste året. Människor som man står nära som man kanske aldrig får se igen, sitt hem, miljön, en trygghet som man har skaffat där borta osv. Och även om man kommer hem till familj och vänner här hemma så känns ju Australien mer som hem nu i början och man är mer förvirrad när man kommit tillbaka hit och inte vet vad man ska göra. Det är de som är värst.

Som tur är så har jag en vän som är på besök i Sverige nu som jag ska få träffa nästa vecka och tre tjejer kommer hem över jul så dom får jag se inom snar framtid också och de gör att det känns lite lättare:)

 

Jag kan säga att jag tror aldrig jag hade kunnat få en bättre host-familj. big love!

Förlåt allihopa för att de har tagit mig sån tid att skriva här. Men jag har haft fullt upp precis hela tiden sen jag kom hem. Det är väl de senaste två dagarna som de har börjar lugna sig lite och jag är redan galet rastlös. Jag har nämligen velat hålla mig sysselsatt så mycket som möjligt för att slippa fundera på hur jag egentligen känner för att vara hemma och inför att starta ett "nytt kapitel" i mitt liv. Så än så länge har jag inte riktigt vetat vad jag känner och tycker och tänker. Jag tror att de underlättar att jag vet att jag ska till USA i januari. Och sen även Bahamas. Ja de är väl mest de jag fokuserar på just nu.
Det här med att inte veta vad man ska göra eller vill göra framöver är faktiskt väldigt stressande. Egentligen har jag ju alla möjligheter i världen att göra precis vad jag vill. Men när de är så mycket man vill och man inte riktigt vet vad man ska göra först, går inte att undvika att bli påverkad av alla runt omkring. Många tycker ju givetvis att jag ska fortsätta att resa och uppleva mina drömmar som jag har, samtidigt som jag vet att en del tycker att nu har jag ju varit ute och rest och då kanske de är dags att komma tillbaka till "verkligheten" och komma fram till vad jag vill studera och göra i framtiden.
Men jag skulle vilja påstå att min verklighet är där jag är och i de projekt jag bestämmer mig för att påbörja. Om de är att jag satsar på att börja högskolan närmsta året eller om de är så att jag satsar på att jobba ett tag eller bara fortsätter med mina resor och ser mig om i världen så är just de min verklighet. Livet blir liksom vad du gör det till.
Det var mitt bästa beslut jag någonsin gjort att åka till Australien och jag har lärt mig så otroligt mycket de senaste 10 månaderna. Jag har också fått helt nya uppfattningar om saker och ting, kanske mest på hur jag vill att mitt liv ska vara. Och pga. av allt jag fått uppleva där borta så har jag fått en otrolig mersmak för att resa och leva i olika länder. Näst på tu är som sagt Staterna men jag vill gärna volontera i Sydafrika ett tag, jag vill bo i Kanada och göra en skidsäsong där osv.. ja listan kan göras lång. Frågan är bara vilka drömmar jag faktiskt kommer uppfylla. Kan också hända att jag lugnar ner mig om ett tag och känner att de är här i Sverige jag vill vara, vi får se vad framtiden har att komma med.
Men då undrar många varför jag valde att åka hem ”tidigare än planerat” eftersom jag så gärna vill se annat än just Sverige just nu. Men grejen var att de har varit planerat att jag skulle hem i oktober redan sedan juni . Sen har jag bara lurat folk som har frågat när jag ska hem för att jag ville göra en överraskning för min familj. Och de lyckades jag bra med ska jag säga er. (Kan berätta i ett enskilt inlägg hur de gick till). Och även om jag börjar sakna Australien, mina vänner där och framförallt min host-familj mer och mer för varje dag så tror jag att det var rätt val att åka hem till Sverige och landa lite innan jag åker till USA. Dels för att träffa familj och vänner, framförallt mina syskon som har vuxit så de har knakat när jag har varit borta och dels för att verkligen kunna tagga till och vara så peppad på att åka till America som de bara går. Är man redan på ett äventyr och bara tar sig till nästa är de lätt att inte uppskatta de på samma sätt då de blir som en vardag att leva ett sådant härligt och oftast problemfritt liv.

Thank you all back in Oz for being a part of the most amazing 10 months of my life. I will miss you heaps!
Lot´s of love